Sīlavant
Sīlavant,(adj.) [sīla+vant] virtuous,observing the moral precepts D.III,77,259 sq.,285; A.I,150; II,58,76; III,206 sq.,262 sq.; IV,290 sq.,314 sq.; V,10 sq.,71 sq.; Vism.58; DA.I,286; Tikp 279.-- Nom.sg.sīlavā D.I,114; S.I,166; It.63; Pug.26,53; J.I,187; Acc.--vantaṁ Vin.III,133; Sn.624; Instr.--vatā S.III,167; Gen.--vato S.IV,303; Nom.pl.--vanto Pug.13; Dhs.1328; Nett 191; Acc.pl.--vante J.I,187; Instr.--vantehi D.II,80; Gen.pl.--vantānaṁ M.I,334; Gen.pl.--vataṁ Dh.56; J.I,144; f.--vatī D.II,12; Th.2,449.compar.--vantatara J.II,3.(Page 713)